Jag klarade av dagisdagen. Måste bara säga att det värsta är att barnen kallar mig för fröken. Så fort de sa fröken till mig var jag tvungen att säga "jag heter Emma, OKEJ??!" Timmarna går så sjukt långsamt också. Mina vänner fick stå ut med en del paniksamtal. Nä, nu överdriver jag. Så farligt var det inte. Inte många dagar kvar nu, hehe. Nu ska jag ut! Vi höööres.